Zlatans frånvaro kan gynna Sverige

Zlatan Ibrahimovic kommer att missa Englandmatchen på tisdag p g a ljumskeskada (you heard it here last, folks). Zlatan är utan tvivel Sveriges mest begåvade spelare, men jag tycker att hans frånvaro kan faktiskt gynna det svenska landslaget.

Fast det stämmer att Ibrahimovic inte glänst hittills i VM är det inte anledningen. Om (när) Sverige ska nu besegra England (igen) så ska man ta en titt på tidigare matcher mellan de två lagen.

I de senaste tio åren har Sverige och England mötts tre gånger i tävlingsmatcher, med följande resultat:

1998, Stockholm (EM-kval): Sverige 2 (A. Andersson 30, Mjällby 32) England 1 (Shearer 2)
1999, Wembley (EM-kval): England 0 Sverige 0
2002, Saitama (VM): England 1 (Campbell 24) Sverige 1 (Alexandersson 59)

Vad har Andreas Andersson och Nicklas Alexandersson gemensamt? Jo, de var medelmåttiga spelare (eller rentav flopp i Anderssons fall) i Premier League. Det har Zlatan aldrig varit, och då är det bara bra för Sverige att Zlatans ersättare blir troligen... Marcus Allbäck (35 matcher i Aston Villa, sex mål).

Allt som fattas i mönstret är en spelare som spelat i Celtic i flera år, som Johan Mjällby -98. Ni har väl en sådan, eller hur?

Om England nu tar ledningen på tisdag så blir jag faktiskt orolig.

Andra bloggar om: fotbolls-vm, zlatan, england, sverige, allbäck

Det vackra spelet

Jobbade hemifrån idag och då fick det stora nöjet att se Argentina krossa Serbien och Montenegro (av någon anledning vill inte BBC kalla laget för "S&M").

Glöm allt snack om Brasilien. Detta var o jogo bonito, eller snarare el juego bello på spanska. Andra målet, det som bestod av 24 passningar och sedan avslutningen, var ett perfekt exempel av vacker lagfotboll. Tålamod, skicklighet och, helt plötsligt, hastighet.

Jag började tänka efter matchen "varför kan inte mitt lag spela så där"? Och sedan fattade jag varför. Hade det varit England så hade någon tjock gubbe i puben skrikit "GET IT IN THE BOX, YOU F***ER!" redan efter tre passningar.

Man får helt enkelt den fotboll man förtjänar.

Andra bloggar om: argentina, fotbolls-vm, england

England 2-0 Trinidad och Tobago

Jag måste erkänna att jag lider av brist på fantasi just nu - någonting jag verkar ha gemensamt med Englands landslag. Ja, vi vann, men vi övertygade inte alls. Att vi verkligen behöver Rooney går inte att motsäga. Jag vet att vi har en tvåmeters anfallare, men behöver verkligen alla bollar vara inriktade mot honom? Och vad kan man säga till Owen, förutom "nej, Michael, målet finns faktiskt DÄR"? Å andra sidan hade Svennis avbytare för en gångs skull en positiv inverkan, särskilt Aaron Lennon.

Men, skit samma, vi vann och är klara för åttondelsfinalen. Det verkar som något annat europeiskt land i gula tröjor vann också ikväll. Vi spelar tydligen mot dem på tisdag, men resultatet spelar nog ingen roll, eller hur?

Fel, men jag vet inte vilket resultat krävs. Helst skulle vi undvika Tyskland, för att alla vet att vi kommer att förlora efter straffsparkar. Det bara är så, inget snack om saken. Tyskarna spelar mot Ecuador, även den matchen på tisdag, fast fem timmar före Sverigematchen. Vinnaren blir gruppettan, vid oavgjort blir det Ecuador.

Förlorar England mot Sverige blir de tvåa i gruppen, allt annat vinner vi gruppen. Om Ecuador slår Tyskland, kommer då England att vilja vinna alls? Vi brukar väl inte ha svårt att förlora mot svenskarna, men hur blir det när vi försöker att förlora? Det vore ju typiskt om första matchen vi vinner mot Sverige i hela mitt liv vore en match vi inte alls ville vinna. Vi får se.

Nu har England vunnit åtta matcher i rad. Minst hälften av insatserna varit minst sagt bleka. Vinner vi fem till struntar jag i om vi spelar världens tråkigaste, trögaste fotboll - då har vi vunnit VM.

F*n, nu har jag börjat dagdrömma. Måste sova.

Andra bloggar om: fotbolls-vm, england, sverige, owen, tyskland

Andy tippar, del 3

Mitt tips om T&T-matchen: det blir England 0 Trinidad och Tobago 1.

I första halvlek dominerar England helt men lyckas inte göra mål. Frank Lampard missar straff den 32:e minuten. I andra blir det fler långa bollar från Englands del och färre och färre avslutningar. I den 75:e minuten får Stern John bollen strax utanför straffområdet. Han tvekar inte. Wayne Rooney byts in strax efteråt, men blir bara frustrerad av det 11-manna försvaret. Han blir utvisad strax före slutsignalen efter att ha slagit till Chris Birchall.

Dagen efter utfärdar The Sun en fatwa över Sven-Göran Eriksson.

Andra bloggar om: fotbolls-vm, england, trinidad

Svårfattat beslut

Det är Angela Merkels fel. Eller Sepp Blatters.

Hursomhelst ville de som gjorde upp om spelschemat sabba den engelska ekonomin.

T&T-matchen börjar kl. 17 engelsk tid. Hur gör jag? Antingen slutar jag jobba halv fem och ge mig iväg till närmaste pub, som är utan tvivel så fullsatt som det kan vara utan att bryta mot säkerhetslagarna. Eller slutar jag halv fyra och åker hem?

Men har ni engelska affärskontakter som ni måste prata med idag, var noga om att inte ringa på eftermiddagen.

Andra bloggar om: fotbolls-vm, england

Foten och misantropen

Nu är det klart att Svennis ska sova på att Rooney ska spela mot Trinny och Susannah eller inte. Visst finns risken att Rooney inte är klar för spel, vare det fysiskt eller pskykist, men såg ni Paraguaymatchen så kan ni inte förneka att laget behöver den fantasin som Rooney brukar bjuda på.

Själv tror jag inte att det är därför Eriksson vill välja Rooney. Han vill helt enkelt reta sir Alex Ferguson.

Under flera år har Eriksson fått ta emot ganska mycket kritik från United-tränaren, men fick ändå inte säga någonting för att han behöver lagets samarbete (och spelare) inför träningslandskamper osv.

Såsom United-hatare tycker jag att det är ganska ironiskt (och jättelustigt) att Ferguson inte får igenom sin vilja den här gången. Man behöver bara fråga tränare för Wales och Skottland om påstådda "skador". Till exempel har Ryan Giggs spelat 48 A-landskamper för Wales på 15 år. På lördagen före en landskamp påstår klubben att Giggs är skadad och kan tyvärr inte delta. Det är däremot mycket sällan att "skadan" är så allvarlig att spelaren inte kan spela i klubbens nästa match.

Men nu gäller det en äkta skada och sir Alex är maktlös. Som man bäddar får man ligga.

(P.S. Rooney var med när England förlorade fiaskomatchen mot Nordirland. Alltså är det kanske bäst om han vilar ett tag till. D.S.)

Andra bloggar om: fotbolls-vm, rooney, eriksson, ferguson

BBC:s kärleksaffär med Brasilien

Jag skrev tidigare om hur Brasilien hyllas överdrivet i engelsk media.

Mannen till vänster heter John Motson och är kommentator i BBC. Han är inte den ende som betraktar brassarna som gudar - i stort sett gör alla det. Några Motson-citat från kvällens match mot Kroatien (min dåliga översättning).

"Varför bryr Brasilien sig om saker som hörnor?"

"Finns det defensiva spelare i Brasilien?"

[Efter att de tappar bollen efter ett 20-tal passningar som leder ingenstans]"Det där visar en hur pass duktiga de är"

"Så bra som de är, kan de inte spela utan bollen, eller?"
[Mark Lawrenson:]"Inte ens Brasilien kan göra det!"

Alla citat hördes under första 15 minuter. Efter denna verbala onani blev jag tvungen att sänka volymen. Ser inte fram emot nästa match.

Andra bloggar om: fotbolls-vm, brasilien

Inför Sverige-Paraguay

På torsdag spelar Sverige mot Paraguay. Själv ser jag både positiva och negativa tecken.

Vi börjar med det negativa: jag är ganska säker på att Paraguay inte spelar lika blekt som mot England. Laget visade för mycket respekt för mina landsmän, ett misstag de inte kommer att begå om.

Samtidigt har jag beslutit mig att byta ut mina två svenska spelare från mitt Fantasy League-lag. Jag vet att man inte kan lita på de hemska engelska kvällstidningar, så jag sökte åsikter om turneringen i den svenska pressen, för att alla säger att den är "mer nyanserade". Jag fattade snart att Sverige-T&T skulle bli en storseger för Sverige och därmed valde både Freddie och Zlatan i mitt lag, Lordiland.

Ni vet väl vad som hände.

I Lordiland presterar man inte är man ute, och de två står säkert på utelistan. Vilket betyder ju en Zlatan hattrick på torsdag, från tre fina Ljungberg-frampassningar.

En bloggare vill ju ha nöjda läsare.

Andra bloggar om: fotbolls-vm, paraguay, zlatan, ljungberg

Om patriotismen och den engelska flaggan

Det finns flera engelsmän som inte hejar på England under detta VM. Flera av mina landsmän hejar faktiskt på vilket land som helst förutom England. En artikel i The Observer förra veckan redogjorde flera anledningar till att inte heja på vårt landslag. Våra spelare är bortskämda idioter, våra fans är huliganer som ödelägger varje stad som England spelar i, och så vidare. Det finns faktiskt gott om skäl.

Aldrig i livet skulle jag beskriva mig som patriot. Jag vägrar att sjunga nationalsången (det kanske skulle vara bättre om sången hade någonting att säga om landet, eller om de övriga 60 miljoner som bor här), jag har aldrig varit "stolt" att vara engelsman eller britt (det är knappast någonting man har åstadkommit) och jag skäms för vår utrikespolitik.

Men, om sanningen nu ska fram, hör logik och fotboll inte ihop. Även om mitt land består till stor del av insulära Sun- och Daily Mail-läsare, även om vår statsminister vill någonting annat än att förvandla landet till den 51:e delstaten, även om landslaget spelar den trögaste och mest fantasilösa fotbollen som någonsin skådats är jag ändå Englandfan. När man har valt sitt lag så får man inte byta, vill man inte byta. Har ofta undrat hur det känns att heja på ett lag som ibland vinner någonting, som Manchester United. Men jag förblir Northampton Town-fan och iallafall är United det ondaste lag som någonsin funnits. Det finns ingenting att resonera.

Alltså kan jag ha Englandtröja på mig och vifta den engelska flaggan utan att skämmas. Men bara den engelska flaggan, inte den brittiska.

Den engelska flaggan användes i fotbollssammanhang bara för ca. tio år sedan, under EM i England 1996. Sedan 1960-talet har den brittiska flaggan förknippts med extremhögern här och för mig och många andra känns den fortfarande smittad på något sätt. Den engelska flaggan är dessutom enklare och snyggare, även om flaggor viftas från ungefär varannan bil under stora fotbollsturneringar.

Ja, jag vill leva, jag vill dö i London. Nja, kanske inte.

Klen tröst, men ändå...

Har suttit uppe i ca en timme och undrat vad jag skulle skriva om Sverige-T&T-matchen, om jag nu skulle skriva någonting över huvudtaget.

Det skulle vara lätt att vara kaxig och gratulerar svenskarna till en välförtjänt pinne, men alla som har skrivit mejl och lämnat kommentarer på min blogg varit så trevliga. Dessutom finns det fortfarande två matcher kvar att spela i grundspelet och det lönar sig inte att ta ut segrar i förskott. (Eller hur, Zlatan?)

Resultatet har redan kallats för "fiasko". Jag tänkte förklara vad begreppet egentligen innebär.

England deltog i fotbolls-VM för första gången 1950. Visst hade tre "VM" ägts rum tidigare, men vi försökte ignorera dem. Vi var ju bäst i världen - varför behövde vi bevisa någonting som var så uppenbart? Men 1950 var det dags, och vi for till Brasilien.

Det började men en enkel 3-1 seger mot Chile. Då behövde vi bara slå USA för att gå vidare till kvartsfinalen. Vi snackar inte om ett USA-lag rankad femma i världen, som nu. Detta USA-lag var riktiga no-hopers. De hade förlorat sju matcher i rad. Gjorda mål: 2, insläppta mål: 45.

Matchen ägde rum i Belo Horizonte. Den sändes ju inte i television eller i radion och resultatet fick telegraferas till England. Killen i nyhetsbyrån som tog emot meddelandet tittade på det och rättade genast det tydliga tryckfelet. Det var klart att det skulle stå England 10 USA 1. Han skickade det sedan vidare.

Men det fanns inget tryckfel. England 0 USA 1.

Nuförtiden är ju skillnaderna mellan lagen i VM betydligt mindre än för 56 år sedan och ingenting tas för givet. Fast gårdagens resultat känns som ett fiasko, så är det inte ens nära.

England vann fiasko-VM för många år sedan.

England-Paraguay

Ni som läser det här har förmodligen sett matchen själva, så jag tänker inte gå in på en detaljerad matchrapport.

England vann med 1-0 mot Paraguay utan att imponera. Det viktigaste är ju att vi tog tre poäng. Jag har redan läst kommentarer i stil med "om vi spelar så här så kan vi inte vinna VM", men det är lite överdrivet. 1990 var vi bara två straffsparkar ifrån finalen, men Englands insats i första matchen mot Irland var betydligt sämre än det var idag. Visst måste vi spela bättre, men laget brukar spelar bättre mot skickligare motstånd (september -05: Nordirland 0-1 England; november -05: England 3-2 Argentina).

Jag är mest orolig för att jag tycker att Svennis har blivit galen. Först bytte han ut Owen mot Downing tidigt i andra halvlek och England bytte till 4-5-1, vilket gjorde att Crouch var helt ensam i topp. Crouchinho är en sån som är duktig på att hålla upp bollen, men utan anfallspartner hade han jättesvårt.

Sedan byttes in Owen Hargreaves för Joe Cole. Eller som han brukar kallas, Owen F**king Hargreaves. Det ryktas om att Hargreaves ska ha hemliga bilder på Svennis, eller någonting liknande, för det kan väl inte finnas någon annan anledning till att han är med i truppen? I alla fall har vi inte fattat vad han kan vara bra för. Inte på en fotbollsplan.

England har inte gjort mål i andra halvlek i en VM-match sedan 1998. Med fler sådana byten kommer sviten att hålla.