Om Sverige-England

Thirty-eight years of hurt. Och det lär bli ett tag till. Det känns inte ett dugg bättre att jag tippade rätt båda Sveriges målgörare och ungefär tiden på Allbäcks mål. Nej, det känns faktiskt värre.

Okej, jag försöker se det positiva i matchen från en engelsk synpunkt. Vi spelade bättre än i tidigare matcher, särskilt (bara) i första halvlek. Joe Cole var strålande - vilket mål! Och till och med Owen F**king Hargreaves spelade bra - hoppas han får fortsätta mot Ecuador. Och, ja, vi slapp möta tyskarna i åttondelsfinalen. Det nöjet får ni svenskar - för första gången i turneringen får jag heja på Sverige utan att vara orolig för konsekvenserna om ni vinner.

Det har ju varit ganska mycket engelsk kritik om försvaret vid fasta situationer, och det blev faktiskt skrämmande ibland under andra halvlek hur ofta Paul Robinson blev faststående på mållinjen. Det här kan - och måste - redas ut inför Ecuador-matchen. Och ett division 2-försvar hade nog klarat sig bättre för Sveriges andra mål. Dessutom borde inte alla spelare vara i eller nära straffområdet vid motståndarens hörnor och frispark. Vi såg flera gånger hur bollen sparkades iväg mot mittlinjen, bara för att komma tillbaka några sekunder senare för att det inte fanns någon engelsk spelare att ta emot den.

Men jag ska vara positiv. Varför behöver man fler än två erfarna anfallare i truppen?

Andra bloggar om: sverige, england, fotbolls-vm