Adjö, mina vänner

Ja, det blev nu en längre bloggsemester än väntat. Visst fanns det internet-caféer i norra Spanien, men jag orkade inte gå dit (översättning: vinet var för billigt).

Dessutom påstod jag att jag ville skriva om hur man upplevde VM i Spanien, men det kan jag inte ge några svar på, för att jag befann mig i Baskien under Spanien-Frankrikematchen. Det är ju flera som tycker att Baskien tillhör inte Spanien, och då var intresset i Bilbao lågt, minst sagt. Till slut såg jag på matchen med tre fransmän. Jag försökte ju reta dem genom att sjunga "allez les rouges", men redan efter första halvlek så visade Spanien upp sin vanliga slutspelsform. Synd.

Om Englands förlust mot Portugal vill jag inte säga någonting. Var det rättvisst att Rooney fick röda kortet? Jag vet inte, och dessutom är jag ju engelsman. Ibland är det bäst att inte säga någonting.

(Förutom att om jag någon gång råka träffa Cristiano Ronaldo så vet jag inte vad jag ska göra. Men det ska bli våldsamt. Inte bara för det han gjorde mot Rooney, utan även för en hel turnerings filmning, och för att han ibland gråter på planen när domaren inte blåser för frispark.)

Men, innan jag gör mitt på denna blogg, återvänder jag till ett ämne jag tidigare skrivit om. Igår läste jag följande kommentar av en s k "superSuede" på The Guardians fotboll-chatsida:

Although England haven't won in 40 years, you still seem to believe that you have a title to defend, which is just foolish, and breeds false expectations.

Okej, för sista gången: NEJ, DET GÖR VI FÖR FAN INTE. Kanske var själva anledningen till att jag skrev denna blogg att visa att vi vet att vi inte är bäst i världen. Personligen känner jag inte en enda fotbollsfan som trodde att England skulle vinna. Kunde vinna, kanske, men däri finns en stor skillnad. Ungefär hälften av alla fans som följde VM trodde att deras land kunde vinna.

Om jag till exempel hade bara läst rubrikerna i svenska kvällstidningarna efter Paraguay-matchen så hade jag fått intrycket att ni svenskar trodde ni skulle vinna VM, eller gå riktigt långt iallafall. Men jag snackade med några svenska vänner, och de var inte alls lika optimistiska.

Det enda man kan säga är att man inte ska tro på allt man läser i tidningarna. Och det gäller alla länder. Och jag hoppas att jag inte varit lika orealistiskt i mitt skrivande som andra, professionella skribenter har varit.

Men andra ord, om du någon gång inför en match mot England läser om ett engelskt "psykkrig" så är det med 99% säkerhet bara skitsnack som Expressbladet hittat på när de läste ett par meningar i The Sun.

Men nu lägger jag av med denna blogg. Jag har gillat själva bloggandet, så jag kommer att försöka blogga på svenska även i framtiden, om engelska åsikter om Sverige, svenskheten, engelskheten, kulturkrock, nyheter, och kanske lite grann om fotboll. Nya bloggen finns på http://brutensvenska.blogspot.com . Nej, där finns inga inlägg ännu - imorgon börjar jag.

Tack för att ni varit så snälla mot mig. Vi ses.

Andy.

Andra bloggar om: fotbolls-vm, england, portugal, spanien, baskien, kvällstidningar