Om patriotismen och den engelska flaggan
Det finns flera engelsmän som inte hejar på England under detta VM. Flera av mina landsmän hejar faktiskt på vilket land som helst förutom England. En artikel i The Observer förra veckan redogjorde flera anledningar till att inte heja på vårt landslag. Våra spelare är bortskämda idioter, våra fans är huliganer som ödelägger varje stad som England spelar i, och så vidare. Det finns faktiskt gott om skäl.Aldrig i livet skulle jag beskriva mig som patriot. Jag vägrar att sjunga nationalsången (det kanske skulle vara bättre om sången hade någonting att säga om landet, eller om de övriga 60 miljoner som bor här), jag har aldrig varit "stolt" att vara engelsman eller britt (det är knappast någonting man har åstadkommit) och jag skäms för vår utrikespolitik.
Men, om sanningen nu ska fram, hör logik och fotboll inte ihop. Även om mitt land består till stor del av insulära Sun- och Daily Mail-läsare, även om vår statsminister vill någonting annat än att förvandla landet till den 51:e delstaten, även om landslaget spelar den trögaste och mest fantasilösa fotbollen som någonsin skådats är jag ändå Englandfan. När man har valt sitt lag så får man inte byta, vill man inte byta. Har ofta undrat hur det känns att heja på ett lag som ibland vinner någonting, som Manchester United. Men jag förblir Northampton Town-fan och iallafall är United det ondaste lag som någonsin funnits. Det finns ingenting att resonera.
Alltså kan jag ha Englandtröja på mig och vifta den engelska flaggan utan att skämmas. Men bara den engelska flaggan, inte den brittiska.
Den engelska flaggan användes i fotbollssammanhang bara för ca. tio år sedan, under EM i England 1996. Sedan 1960-talet har den brittiska flaggan förknippts med extremhögern här och för mig och många andra känns den fortfarande smittad på något sätt. Den engelska flaggan är dessutom enklare och snyggare, även om flaggor viftas från ungefär varannan bil under stora fotbollsturneringar.
Ja, jag vill leva, jag vill dö i London. Nja, kanske inte.
posted by Andy at 20:59
4 Comments:
Om man ändå hade ett lag som England som sitt eget... Jag får lov att välja mellan Sverige eller Nordirland; det blir liksom pinsamt hur man än gör... :)
Att vara Englandfan är nog lite som att vara Newcastlefan. Ett stort lag med många supportrar som anser sig tillhöra eliten...men har inte vunnit någonting sedan 1960-talet. Ju närmare man är att lyckas, desto större blir besvikelsen när man förlorar.
Och jag tänker inte säga någonting om hur det gick för England förra gången mot Nordirland, eller hur det alltid blir mot Sverige... ;o)
Det har du ju rätt i, förlusten mot Nordirland var ju faktiskt riktigt rolig! Jag får bara sådan avsmak för Sverige eftersom det inför varje stort mästerskap tjatas oavbrutet om VM '94... Ursäkta, men VI VANN JU INTE ENS! Att sluta som andra förlorare kanske är bra för pluttlandet Sverige, men till slut får man skavsår i öronen. Skojig och smart blogg förresten, jag läser vidare!
Ja, måste nog vara frustrerande. Här snackas det om Nineteen F***ing Sixty Bastard Six ungefär varje fem minuter i TV.
Tack för komplimangen! Jag rodnar...
Post a Comment
<< Home